Patricia

There's only so many tears that you can cry, before it drains the light right from your eyes.


Än en gång sitter jag här och gråter, med panikångest så jag inte kan andas och så rädd att jag skakar. Jag är så besviken, och jag klarar de inte längre. Jag vet inte hur jag ska klara de. Jag vill bara ha en dag utan panikångest så jag kan andas riktigt, ett litet tag som jag får vara glad. Men jag tror seriöst att de inte är meningen att jag ska få vara glad. Varje gång jag är glad, innerst inne, så händer nånting och så sitter jag och gråter över de istället. Kan allt sluta vara på mig och bara få låta mig andas? Ett litet tag iaf?

Jag vet inte hur jag ska göra längre. Ta chansen till nåt som kan bli underbart, men som kan få mig att försvinna helt? Eller rädda de lilla som finns kvar av mig själv och mitt hjärta, för att gå miste om nåt som kan läka mig?

Mitt liv kan sammanfattas med ett enda ord nu.

Smärta.