C'est la vie to everything RIP

Insåg idag hur fruktansvärt mycket muskler jag har tappat under sommaren. Framför allt magmuskler. Fyfan rent ut sagt. Deprimerande. Finns det nå värre än att känna och se att musklerna inte finns där. Gick från i stort sett platt mage till jättemuffin. Not even funny. Nu ska jag få tillbaka mina muskler och börja äta vettigt igen. Yes, ma'am. Det finns inget bättre än när man känner att musklerna finns där, att man orkar, att man klarar av så mycket och man känner sig så mycket starkare. Kroppen känns så mycket bättre, helt enkelt. Det är underbart. Jag vill tillbaka dit. Jag SKA tillbaka dit.
 
American Airlines har en exklusiv preview av V på deras flighter. Inte alla låtar, men Pom Poms & First Time som redan har släppts och dessutom studioversioner av Wedding Bells, Neon, The World och Let's Go. Jag vill flyga med American Airlines? Jag har väntat snart ett år på studioversionen av Wedding Bells. Och när den väl finns tillgänglig så är det uppe i luften. Just my luck. Inte för att liveversionerna är dåligt. Lite smådrygt med skrikande folk och lite oklart ljud bara.
 
Don't Say är så fin. Älskar refrängen. Och texten <3 Och Nicks gitarrsolo.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0