Patricia

Jag är så sjuuukt glad idag. Känns som om jag har börjat hitta mig själv. Vid 21 års ålder, bättre sent än aldrig ;P Tidigare har jag varit så less på mig själv att jag aldrig vågat säga ifrån och låtit vissa personer behandla mig som dom vill. Även fast jag har blivit ledsen, sårad och arg så har jag bara stått där tyst och tagit emot det. Men nu när jag så jävla trött på det, så jävla trött på att låta andra människor få mig att må dåligt. Nu har jag äntligen börjat säga ifrån. I helgen tog jag itu med två människor som har varit mig väldigt nära, som har vetat om allting om hur jag verkligen mår. Och dom två personerna har svikit mig så många gånger, och jag har bara tagit emot det innan. But no more. Så jag bad dom praktiskt taget att dra åt helvete. Det var två människor som på senaste tiden bara har fått mig att må jättedåligt, två personer som tydligt visade att dom inte var nånting att lita på. Sen om vissa inte klarar av att jag säger ifrån och säger vad jag tycker, well guess what? That is really not my problem. Från och med nu ska jag bara omge mig med folk som gör mig glad och som får mig att må bra, mina riktiga vänner <3 Jag menar, varför umgås med folk som får en att må dåligt? Det är inga vänner. Inte ens bekanta.

Så, det här är mitt nya jag. I'm finally speaking up. Och så här bra har jag inte mått på länge.