Hold on, let go.

Jag hatar den där känslan. Den där svidande känslan som tynger ner hjärtat så det blir jobbigt att andas. Gud vad jag hatar den förbannade känslan. Jag vill inte känna den, och verkligen inte nu. Men den kanske är det jag behöver för att tvinga mig själv att gå vidare helt. Man kan bara göra sig själv lycklig. Lägg aldrig den uppgiften på nån annan. Jag tänker fortfarande köpa ett jävla träd och odla. Då slösar man inte bort tiden iaf. Imorgon återgår jag till mitt glada liv, det liv du inte var en del av. Du finns inte längre.

"Love, hurt, hold on. And when it's time, move on."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0