Patricia

Blä allt går åt skogen nu känner jag. Ramlade nerför betongtrappan hos mamma igår, slutade med ett jävligt svullet och blått lår och en ännu mer svullen armbåge så det ser ut som om jag har två armbågar just nu. Armbågen gör typ skitont så jag misstänker att jag fick en spricka. Orkar inte bry mig, har ändå inte pengar att gå till vårdcentralen. Högerknäet gör asont, har inte heller pengar att gå till sjukgymnasten. Vill ha en röntgen av mitt knä men vet inte hur jag ska gå tillväga för att få det så det har jag redan gett upp. Jag har så jävla mycket att plugga men ingen ork eller motivation till att göra det. Jag är så trött på människor som säger att dom ska göra det och det och det men sen händer inte ett skit och dom låtsas som dom aldrig har sagt nåt.

 

Jag känner verkligen mer och mer att jag inte hör hemma här. Inte hör hemma i Sverige. Jag vill till USA. Där finns allt för mig. Ni vet, vara där jag vill vara, göra det jag vill göra. Istället för att behöva tvinga sig igenom allt varenda dag. Men jag vill inte lämna allt här i Sverige. So, basically, jag vet inte vart jag ska ta vägen och det suger. Nå enormt. Hej ångestattacker, välkommen tillbaka. Jag vill gräva ner mig nånstans. Gömma mig under sängen. Förväntar mig inte att nån ska förstå, för den som aldrig haft riktiga ångest/panikattacker kan aldrig förstå. Man kan aldrig förstå nåt helt och hållet förrän man har varit med om det själv. Ska skriva nåt imorgon som Dani sa som beskrev de ganska bra. Nu ska jag kolla på CSI NY och Merlin och be gud att dra åt helvete.