"Pain demands to be felt" - John Green, An Imperial Affliction

Ända sedan annandag jul har jag legat i soffan och kollat på tv-serier/film och knappt satt foten utan byggnaden förutom någon sväng till Tempo. I regret nothing. Hur jäkla skönt som helst att bara få sova ut och inte göra någonting om dagarna. Det har inte hänt sen...jag vet inte när. Början av sommaren typ.
 
Egentligen har jag massa plugg jag borde ta itu med. Så mycket plugg att jag tror inte ens jag har koll på allt jag lär göra. Men jag har noll ork eller lust med plugg och dränker mig nog hellre i badkaret, ärligt talat. Allt annat i livet kan jag palla, men plugget. Jag är så less på att ha uppgifter upp till öronen och behöva läsa engelska vetenskapliga artiklar man förstår ungefär 5% av (och det har ingenting att göra med själva engelskan) och skriva 15 sidor i veckan och referera till varenda tanke man har och lärare som förväntar sig att man ska komma ihåg 365 sidor utantill. Jag tål typ noll stress nuförtiden och blir jag stressad så lessnar jag på allt, inklusive människor. Är stressad över allt plugg jag har att göra nu och antagligen därför jag har undvikit människor dom senaste tre dagarna och blivit lite smått apatisk. Men det är väl bara att köra på och hoppas att all skit löser sig en vacker dag. 
 
För övrigt var julen fantatisk. Julafton spenderades med del av fina familjen och juldagen med resten av fina familjen och fina vänner som gjorde kvällen härlig. En av mina julklappar var The Fault In Our Stars. Finaste boken någonsin.
 
"See, the thing is: we all wanna be remembered. But Hazel is different. Hazel knows the truth. She didn't want a million admirerers, she just wanted one, and she got it. Maybe she wasn't loved widely, but she was loved deeply, and isn't that more than most of us get?"

 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0